I dagens tidning läste jag …

Fake News och åsiktsbubblor är stora hot mot vår världsbild men också mera oskyldiga rubriksättningar i tidningar blir lätt vilseledande.

Tim Johansson ger i en kolumn i dagens HBL (13.11.2017) exempel på vad kan en rubrik av typen ”Sex koppar kaffe per dag fördubblar risken för att insjukna i sjukdomen A” kan betyda?
Om den ursprungliga risken är att en person på tusen under sitt liv insjuknar i sjukdomen så skulle de sex kopparna kaffe leda till att två på tusen insjuknar. Dessutom måste de tusen personerna som är med i beräkningen dricka sex koppar kaffe per dag för att den fördubblade risken ska gälla.
En fördubbling av risken låter braskande i rubriken, men om den ursprungliga risken är liten behöver det inte ha särskilt stora följder. Det är fortfarande 998 av 1000 som inte drabbas av den fördubblade risken.

Johansson skriver att Svensk Yle nyligen föll i den här gropen med rubriken: ”Det var flera gånger farligare att vara barn på 1970-talet än i dag”. Artikeln handlar om hur antalet dödsfall bland barn har minskat på 40 år i Finland.

Han påpekar: ”I artikeln kan den uppmärksamme läsaren räkna ut hur dödsfallen på fyra decennier sjunkit från ett dödsfall till 0,36 dödsfall på tusen barn på årsnivå. Eller om man vill vända på det, att 999,64 barn på tusen nu överlever, medan 999 barn gjorde det 1975. Då förstår man också att rubriken om att livet för barnen skulle ha varit många gånger farligare på 70-talet inte beskriver verkligheten särskilt väl. 1970-talet var nästan lika farligt eller ofarligt som 2010-talet för barnen som grupp.”

På samma uppslag i HBL den dagen påpekar Maria Wetterstrand i en kolumn under rubriken ”Vindflöjlar i medievinden” att vi är en bunt lättpåverkade flockdjur, som följer dit dagens medievind blåser.
Hon noterar att medierapporteringen kan få oss att gå igång på vad som helst. Och att vi nästan alltid tar samma sida som vinklingen i den rapportering vi läst.
”Och det är just här som det blir intressant. Medierna rapporterar nämligen avvikelser. Det är föga intressant om det som fungerar väl, om de invandrare som går till jobbet varje dag och är uppskattade samhällsmedborgare, om alla rika som betalar sina skatter utan knot eller om den politiker som sköter sitt uppdrag utan anmärkning. Vi matas alltså med bilder av det som blivit fel , vilket sen förstärks av av diskussionerna i sociala medier eller på fikarasten på jobbet.
Som en följd anser till exempel nästan alla svenskar att deras egen skola fungerar väl, medan en majoritet är övertygade om att andra skolor fungerar dåligt. Man är i allmänhet nöjd med sina egna sjukvårdskontakter, men tror ändå att det mesta av den övriga vården är i kaos. De muslimer man själv känner är schyssta, men de andra litar man inte på. Vi tror mer på det vi läser eller hör i meda ändet vi själva upplever. Och låter det styra både vårt humör och vår uppfattning om verkligheten.
Lägg därtill att medierna ofta överdriver för att få flera klick på nätet och fler läsare…”