Dagens Nyheter publicerade år 2011 en artikel om ett av Caremas äldreboenden.
Under rubriken ”Kissblöjorna vägs – för att spara pengar” berättades att personalen vägde de använda blöjorna för att utnyttja dess fulla kapacitet.

”Enligt personal som Dagens Nyheter har talat med är syftet att utnyttja varje blöja så mycket som möjligt och därmed spara pengar. Följden blir att vårdtagarna får sitta i timmar i våta blöjor innan dessa byts.
– Vi får inte byta en blöja förrän den nått sin fulla kapacitet. Syftet är rätt och slätt att hålla nere förbrukningen och spara pengar, säger en anställd som vill vara anonym.”

Sedan sprang det iväg. Redan samma dag frågade Aftonbladet på ledarplats retoriskt ”de äldre som inte får nya blöjor, utan gamla som hängts på tork för att användas igen”.

Sägnen växte sig allt starkare och till slut skrev även Kommunals ordförande Anneli Nordström om ”vanvård och blöjvägning”. I en senare intervju erkände att hon vetat att blöjvägning är vanlig praktik men att hon använt det som ett retoriskt grepp.

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer för vård och omsorg av dementa bör kateter, ett annat sätt att minska obehaget av att inte själv kunna styra kissandet, undvikas. I stället ska hälso- och sjukvårdens prio ett vara att ”tillhandahålla individuellt utprovade absorberande produkter”. Det betyder vägning. Det är så man tar reda på hur mycket vätska som ska sugas upp för just den här personen. På exempelvis förmiddagen eller under natten.

Det här nämndes inte i mediedrevet som omfattade 4000 artiklar. Blöjvägning för att spara blev en modern sägen med fast förankring i folkdjupet.

Källa: Lina Mellin i Aftonbladet 4.8.2014, Thord Eriksson: Folk dör här, ISBN 9789127138179