Ekenässällskapet har i samarbete med Västra Nylands museum gjort en YouTube film om
hur Ekenäs framställts på kartor genom tiderna. Starta filmen här.

EKENÄS PÅ KARTAN Den äldsta bevarade kartan över Ekenäs – med en klunga hus på en udde vid Pojoviken – är från slutet av 1600-talet. På den tiden behövde man inte kartor för att orientera sig. Från Slotts- eller Kvarnbacken kunde man lätt överblicka staden. Långväga be-sökare var sällsynta, från närområdet kom man till staden längs invanda vägar och farleder. Varor fraktades mest sjövägen. Kartor användes främst för administration och planering. Gamla kartor är konstverk tryckta som litografier. Då staden växte till sig med nya stads-delar och folk tack vare den tekniska utvecklingen började röra sig mera behövdes en ny typ av kartor för att stadsbor och besökare skulle hitta fram.

Kartor avspeglar vardagslivet

Ekenäs fick stadsrättigheter år 1546, vilket på den tiden var ett viktigt privilegium. Man fick bedriva handel innanför stadens gränser – på landsbygden var handel inte tillåten. Stadsgränsen med sina tullar var därför viktig. Stadsborna var hantverkare och handelsmän. Man bodde och arbetade i samma gård och där hade man också husdjur och små träd-gårdstäppor. Kor och hästar fördes dagligen på bete utanför stadsgränsen. De första industrierna växte fram med den tekniska utvecklingen på 1800-talet. Samtidigt blev handeln fri och den gamla stadsgränsen miste sin betydelse. Bryggeriet och fabrikerna vid hamnen var stadens första industriområden. Bostadsområden för arbets-kraften byggdes på gång- eller cykelavstånd. Nytt var att man inte längre bodde och arbetade i samma fastighet.
Industriområdena har senare utökats och vandrat på kartan från Norra hamnen till området norr om järnvägen, Björknäs och Horsbäck. Stränderna har förvandlats från frakt- och industriområden till fashionabla bostadskvarter. Bostadsområdena har brett ut sig med växande invånarantal och rymligare bostäder.     

Vi rör oss över större områden

Då man bodde och arbetade på samma gård blev avstånden aldrig långa. Att förflytta sig på land över långa avstånd var inte ens möjligt då vägar och fortskaffningsmedel saknades. Till sjöss var det något enklare. Ekenäs fick regelbundna ångbåts-förbindelser i mitten av 1800-talet och järnväg tjugo år senare. Det blev möjligt att i rimlig takt färdas också längre sträckor. Bilen kom i början av 1900-talet men blev allmän först på 1950-talet. Nu har nästan alla bil och vägnätet är väl utbyggt. Vi tar bilen för korta och långa sträckor. Till arbetet i industriområdet eller grannstaden, till affärer och fritidsaktiviteter.

Dagligvaruhandeln som först var begränsad till området innanför Skillnadsgatan, och senare utspridd på många småaffärer på gångavstånd från bosättningen, är nu koncentrerad till några marketar längs Järnvägsgatan.

Byggnaderna avspeglar epoker

Den äldsta bebyggelsen består av gårdar som inrymde allt: bostad, arbetsplats, fähus och trädgårdstäppa. I slutet av 1800-talet kom ”gårdsägarhusen” med många små hyresbostäder, med vedeldning och utan bekvämligheter. De nya stadsdelarna byggdes ut med breda gator och alléer såsom Stationsvägen, Ystadsgatan, Torngatan och Flemingsgatan. 
De kommunala el- och vattenverken ändrade från 1930-talet helt förutsättningarna för bostads-byggande. Serieproducerade typhus fick en rivstart i Ekenäs med gåvohusen som uppfördes i början av 1940-talet för att hjälpa upp situationen då Hangö evakuerades.
Efter kriget satte den statliga ARAVA-finansieringen fart på standardiserat byggande. Egnahemshus i Ormnäs, Knipnäs och på åsen och senare vånings-hus i betongelement på åsen och Jägarbacken.

Bostadsbyggandet var intensivast under 1960 – 80-talen. Senare har produktionen fortsatt i långsammare takt med mera fritt finansierade byggnader med större och bättre utrustade bostäder.

Ekenäs är i dag en förhållandevis sammanhängande tätort som omfattar det gamla centrumområdet, Österby, Sköldargård, Västerby, Gammelboda/Båssa och Langansböle. 

Bostäderna är i dag mycket större och bättre utrustade än tidigare. Vi har lika mycket bostadsyta per person som en hel vanlig 5-6 personers familj för drygt 100 år sedan och bekvämligheter som man då knappt kunde drömma om. 

Pojovikens pärla

Ekenäs grundades och växte fram till följd av sitt ypperliga läge då man i huvudsak färdades och fraktade varor sjövägen. Järnvägsförbindelserna på 1870-talet gav Ekenäs en knuff framåt som industri- och skolstad. Regionalt omfattande inrättningar så som sjukhusen och garnisonen hämtade stabila arbetsplatser och bosättning i början av 1900-talet.
När bilismen senare tog fart töjdes bandet mellan bostad och arbetsplats ut. Pendling över långa avstånd är i dag möjliga.

Ekenäs har begåvats med vacker natur och till-talande bebyggelse som bidrar till den enastående boendemiljön. Därför kan Ekenäs besjungas som Pojovikens pärla.